Nackdelar

Det finns ett uttryck jag kommer för alltid att förknippa med min kortvariga anställningen på Länsförsäkringar i Solna. Tänk dig att du är helt nyanställd men har jobbat inom branschen i ca: 5 år, din närmaste arbetskollega/handledare som ska introducera dig i jobbet svarar så här varje gång du har frågor om i princip vad som helst. ” Ja jag visar dig och hjälper dig MEN om jag inte hade tid hade jag inte gjort det!” Varje gång alltså. Varje Gång!!!! Det är precis så här hela denna avdelning skulle kunna beskrivas som. Hej, välkommen in i gruppen …fast INTE” Mycket, mycket märklig avdelning med mycket illvilja. Till slut så orkar man inte utan om man har det minsta respekt för sig själv och sin egna mentala hälsa då måste man helt enkelt sluta jobba med dessa kollegor och stänga denna Pandoras ask bakom sig annars fick man finna sig att bli förnedrad och satt på plats i princip konstant då deras sätt att vara och beteendet höll att slå ut mig -totalt. Man hade återkommande möten om trivsel – vantrivsel, de dokumenterade dåliga resultat i medarbetar undersöknings index mm, men ingenting hjälpte. Jag trodde och innerst inne hoppades att det var bara något övergående men gud vad fel jag hade. Jag vågar påstå att under mina 30 år som heltidsanställd inom olika befattningar och roller har jag aldrig varit med om något liknande, ångrar så hårt att jag inte ”krigade” mig via facket till någon sorts rättvisa och satt dem negativa små vandrande ”svarta hål” på plats, då dem slukade all min energi och lust att leva-typ. Jag fegade ur och begärde att avsluta med omedelbar verkan utan någon reservplan och när Corona small till med full kraft. Så illa var det. Destruktivt ledarskap kan ta sig uttryck på många sätt. För min del har det varit min chef på på Länsförsäkringar i Solna. Det har tagit både min oengagerade chef och arbetskollegorna endast 5 månader att ta ifrån mig all livsvilja, min karriär inom bank, mina kunder, kontakter och överlag viljan att leva. Det är hemskt att utsättas för den där ”du är värdelös” känsla på daglig basis. Det är ingen specifik händelse eller någon särskild person utan allihop och konstant brutalitet som kan liknas med Putins. Min dåvarande chef tillhörde på alla sätt och vis chefer som agerar ”laissez-faire”, det vill säga inte tar sitt ansvar, duckar för konflikter och inte leder de anställda. Jag erkänner, idag 2 år senare att jag aldrig blir helt återställd och har svårt att komma tillbaka till arbetslivet. Det är livsfarligt att hålla människor som mig på kant och utanför gruppen. När jag säger människor som mig då vågar jag påstå att jag tillhör den skaran människor som är som är ytterst sociala, lojala och hård arbetande men helt beroende av att ges tillfälle eller möjlighet att prestera. Jag fick aldrig något bra avslut- det är just det. Man gör inte så här mot sina anställda. Jag önskar denna arbetsgivare en lyckad framtid, lyckliga anställda och mycket framgång. En så stor organisation kan omöjligen ha koll på allt. Min tidigare chef och arbetskollegor som har utsatt mig för den enorma illvilja önskar jag bara att dem utsätts för precis det samma som dem utsatte mig för. No more, no less. Skamligt alltså, skäms på er! Snart är jag på benen igen, men det har tagit så långt tid alltså, 2 år och det är inte över ännu.